Möt Peter

“En blandning av lycka, glädje och surrealistisk eufori far genom mig.”

SSom korrespondent äter jag frukost samtidigt som jag läser mina e-postmeddelanden på grund av tidsskillnaden."


Jag heter Peter Lind och är en dansk journalist och korrespondent. Jag bor och arbetar i Buenos Aires sedan ett par månader. Även om det var svårt att lämna det trygga livet i Danmark, så var det en erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Allt gick väldigt fort och jag fick knappt tid att tänka igenom beslutet eller vad jag skulle komma att sakna.

Som korrespondent äter jag frukost samtidigt som jag läser mina e-postmeddelanden på grund av tidsskillnaden. När klockan är nio på morgonen hemma i Danmark och nyheterna går ut i tidningar, radio och TV, så är klockan sex på morgonen här i Buenos Aires. Det gör att jag måste gå upp tidigt för att gå igenom dagens händelser och för att hänga med i vad som händer därhemma.

För några månader sedan blev jag taggad i ett inlägg på Facebook - “Dansk som bor utomlands sökes till experiment” stod det. En av mina vänner tyckte att lät som att det skulle passa mig. Jag var ganska skeptisk till en början, men efter att ha pratat med ansvariga, så tänkte jag; varför inte? Jag skulle medverka i en reklamfilm för God Morgon, och blev dessutom lovad rågbröd! Det lät som ett roligt erbjudande som jag inte kunde tacka nej till.

De bad mig att testa olika typer av morgonritualer för att se vilket som gjorde mig på bäst humör. Efter att bland annat ha gjort yoga och badat isbad, satt jag där på en takterass vid ett frukostbord och tänkte att det här blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag äter lite, blickar ut över staden, tar en klunk kaffe. Plötsligt, en aning till höger, ser jag min systerdotter Fridas ansikte. Men, det kan inte vara hon? De är ju i Thailand. Jag är i Argentina. Jag tittar ner igen, tänker lite till, tittar upp och nu ser jag min äldsta systerdotter Noras ansikte, och då går det upp för mig - det är ju de! De är här, min familj! En blandning av lycka, glädje och surrealistisk eufori far genom mig. Detta är helt sjukt!

Jag trodde bara jag skulle vara med i en reklamfilm, för att sedan gå tillbaka till mitt vanliga liv. Nu fick jag istället den största överraskningen av alla - att få träffa min familj.

Jag kunde verkligen inte tro att det var sant. Det kändes overkligt i flera timmar! Vi har flera gånger talat om den veckan vi tillbringade tillsammans, den var så otroligt speciellt, en verklig gåva. Det är inget som någon av oss någonsin kommer att glömma. Jag kan redan föreställa mig att vi återigen sitter vid frukostbordet i min systers hus i Köpenhamn en söndag, och berättar det stående skämtet; "Det är som i Buenos Aires, men utan utsikten!" Det kanske låter smörigt, men det hade det nog inte spelat någon roll vad man åt, det hade kunnat vara vatten och bröd, det hade fortfarande varit en bra morgon. Som med alla andra upplevelser, handlar det mest om vem du spenderar den med.

Lillan talar fortfarande om farbror Peters land, Argentina. Jag tänker ofta på att så många människor har lagt ner så mycket tid på att flyga hit min familj åt mig. Det är så coolt!"